Bokslut

Nu känns det som att livet är på väg in i en ny fas. Nu närmar jag mig en tid i livet som kommer gå ut på att resa och studera, Denna tid kommer förmodligen att vara en tid då man kommer vara tvungen att vara hemma i sig själv, det kommer nog inte finnas ett riktigt hem när man hamnar här och var i världen men däremot kommer det finnas så fantastiskt många människor att möta och saker att uppleva.

Ska bli helt underbart!

Men innan jag startar en ny fas i livet avslutar jag denna genom att skriva av mig den eftersom jag inte målar just nu. Och för att bli av med saker måsta jag skriva, måla eller liknande. Jag råder inte till att läsa allt, plocka lite och läs det som verkar intressant.


De senaste tre åren har varit min senaste fas i livet. Att gå på Soltorg har passat mig perfekt, under högstadietiden hittade jag aldrig mig själv, och när jag tänker på den tiden känner jag mest i stort sett avsky, men Soltorgs tiden tänker jag på  med värme. VIsst all prov-ångest minns man väl inte med glädje kanske, men man hade ju de bästa människorna att dela den med. Under 1an hade jag ett år som mest var fest och skoj. Minns inte så många seriösa saker under det året utan tyckte mest att allt var roligt och kul. Jag hade två pojkvänner (av två i livet) det här året el ja, dom var rätt koncentrerade kring först halvåret  i ettan och det var två toppen killar som lyckades få en riktig kass flickvän. Det jag lärde mig av detta var att jag inte var mogen nog att ha pojkvän så jag slutade med sånt.
När ettan var slut gjorde jag något som får mig att känna mig trygg med den här resan som ska komma. Jag hade bestämt mig för att åka till Hultsfred med min kusin. Dagen innan vi ska åka ringer min kusin och berättar att hon inte har en biljett till det sedan veckor slutsålda Hultsfred. Jag blir då tvungen att ringa till Anton Darpö som är en av de enda jag visste skulle till Hultsfred och fråga om jag fick bo med dom. Jag kände ingen av de jag åkte till Hultsfred med särsklit bra ändå hade jag en av de bästa veckorna i mitt liv.
Därför är jag lugn, det är inte farligt att inte känna någon, det som är farligt är att inte börja prata med någon, och det vet jag att jag gör.

Senare den sommaren åkte jag, Ida och Ellen upp till Storsjöyran i Östersund för att lyssna på musik. Första kvällen var vi trötta efter resan och kanske framförallt chockade över hur lite folk var där för musiken, Andra kvällen hade vi gett upp våra ambitioner för musik. Men det jag tar med mig av denna resan är min fantastiska vän Julius. Vi träffade Julius med vän första kvällen då vi traskade omkring på campingen och letade efter någon som var där för att lyssna på musik, vi hörde då Winnerbäck spelas från ett tält och traskade ditt och satte oss. Andra kvällen umgicks vi massor och när jag sedan kom hem så ville jag bara bort från mitt hemska jobb på Tunabyggen så valde jag att äventyra mig iväg upp till Örnsköldsvik. Det är det jag tar mig med från detta, Här åkte jag återigen iväg utan att känna någon särskilt bra, eller ja, alls skulle man nog kunna säga, och ändå hade jag det helt bäst! Tror det blev ännu en tur denna sommar men det som jag, som tur är, inte har tagit med mig från detta, är att fly från jobb.

Sen kom tvåan, jag slet för något som jag än idag är nöjd över, ett halvår Fysik B sen så lyckades och kanske framförallt vågade jag ändra på det. Istället böt jag till Miljöinriktiningen vilket känns så rätt nu att jag inte riktigt kan förstå hur jag inte kunde välja det från början då jag numer brinner för miljöfrågorna. Jag är ingen ren naturvetare, även om jag tycker mycket om mina vänner blivande civilingenjörerna, jag ska bli någon som jobbar med att påverka människor så sen i vår om ni ser en utbildning som kan passa mig, tipsa mig, för jag kommer kanske vara i Australien när det är dags att välja. Att påverka brinner jag för, det visades sig under detta år när jag lyckades bli vald till vice ordförande i elevrådet och senare i trean blev jag ordförande. Något som jag är väldigt glad över att jag varit, för även om jag inte lyckades genomföra särskilt mycket eller stora saker så lärde jag mig ändå massor och en märkbar värmehöjning av skolan genomdrev vi ju faktiskt!

När jag slutade tvåan var det dags för Hultsfred igen (och även denna gång var det toppen även om det var helt annorlunda) vilket ökade på min känsla att på resande fot är det man ska leva. När trean började åkte jag med fyra vänner till solen i Turkiet. Senare denna höst fyllde jag 18 år och en månad och 11 dagar senare hade jag körkort, det är en del av friheten med att börja bli vuxen som jag inte kan förstå hur andra väljer att frivilligt skjuta på. Nästa resa jag var med om var kanske inte så lång avståndsmässigt men den är den resa som varat längst tid och den var helt otroligt härlig. Den bar av in till Borlänge city där jag fick låna min kusin Martins lägenhet i två månader medan han var i Australien. Denna resa lugnar mig då helt när det gäller hur jag kommer känna med att klara mig själv. Det är ju helt underbart!

Under vintern jobbade jag på Romme Alpin som snowboardlärare och i uthyrningen. Det var efter en förmiddag som jag jobbat som snowboardlärare som jag tog ett åk i Götes brant och var med om min olycka. Men det kommer ett blogginlägg om olyckan snart som jag hoppas kommer bli spännande. Olyckan krävde en månads rehabilitering innan jag kunde återvända till någon typ av vanligt liv men som tur var så hade jag ett helt fantastiskt vanligt liv som väntade. Jag tog studenten, med fullpott betygmässigt dessutom och inte mer än ett betyg som det kändes som jag fått lite gratis och framför allt så fick jag hålla studenttalet tillsammans med Erik Dahl vilket jag kommer vara evigt stolt över. (Även om jag inte har en aning om hur det lät och vet att jag var den enda av oss två som tappade bort sig)

Sommaren spenderade jag med en en underbar midsommar, Peace and Love såklart, liten semester till Nyköping, en snabbtur till Linköping men framförallt mycket jobb i augusti och september. I måndags sade jag upp mig på Maxi och på söndag så åker jag, jag är nöjd med den här fasen som nu tar slut för att påbörja en ny och ni som har orkat läsa allt beundrar jag men anser att ni borde spendera mindre tid framför datorn då det inte kan ha varit ett så stort nöje med tanke på min kasst skrivna svenska och jag orkar då definitivt iNTE läsa igenom och rätta.

Kommentarer
Postat av: Ida

Jag orkade läsa allt :P Det tar ju faktiskt inte sa lang tid, och tänk skulle jag missa det viktigaste om jag plockade :P haha.
Jag ska ringa dej idag anja hade jag tänkt =) läste nyss ditt mail.
kraaams

2007-09-20 @ 10:26:39
Postat av: Anonym

jag orkade också läsa allt=P... ja snart bär det iväg till australien,..och jag är inte orolig, för att jag Vet att du kommer att klara av det bra, för du är en sån person som klarar av sådant, du står på egna ben =)..och du kommer ha såå skoj! =)..och du, glöm inte att kika efter en snygg surfare till mig ;)
Kraaam

2007-09-21 @ 12:51:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback