Även de som inte vågar leva dör nån gång...

Idag har jag haft duktig dag. Och det mår jag bra av. När jag faktiskt gör det som jag annars bara skjuter upp blir jag gladare. Ibland blir jag ruskigt glad, som idag tex. när jag satt i kassan och helt plötsligt börjar småskratta för mig själv. Hmmm om jag fortsätter såhär får jag kanske inte behålla jobbet så länge. Men trivs gör jag! Ett super jobb helt enkelt. Jag vet att jag räknas till en sån där över hurtig människa som är duktig positiv och dryg när jag skriver så där men va fan jag beundrar ju dom där dryga människorna-

Just idag så är jag nöjd med livet. Har äntligen (nåt år försent bara) fixat den tråkiga väggen på mitt rum. Nu mer är den inte bara stor och piggelingrön, den har också en tavla och tavellist, en klocka samt mitt favorit citat skrivet på sig, vilket gör att den istället för att bara vara en stor och piggelingrön vägg blir en läcker och häftig, stor och piggelingrön vägg.

 Citatet är "Även de som inte vågar leva, dör nån gång..." sjunget av Di leva i en sång. Jag läste det första gången för nåt år sen i skolan, det satt precis när man kom upp från trappan till första våningen på Soltorg. vilket var väldigt bra om man behövde insperation till att klättra en våning till och det grep tag i mig omedelbart. Ännu viktigare och klokare har det blivit sen min olycka, av flera anledningar. Dels för att olyckan har fått mig att inse hur viktigt det är att verkligen leva livet men också för att de där orden får mig att känna mig helt säker när folk frågar om jag kommer våga åka snowboard igen, Jag älskar att åka, och det är ju faktiskt så... "att även de som inte vågar leva dör nån gång".
 Så varför sluta med något jag älskar?!?!


Kommentarer
Postat av: Anonym

jag beundrar dig

2007-07-22 @ 10:48:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback